Sabelfäktning – sport baserad på verklighet

Sabelfäktning

Det som gör sabelfäktning lite extra spännande är att de enda träffar som faktiskt inte genererar en poäng i sabel fäktning är de träffar som sker på bakhuvudet, händer, vrister och under midjan. Dubbelslag är dessutom förbjudna, eftersom sidoslag är tillåtna så måste fäktaren snabbt anpassa sig. De defensiva strategierna blir därmed mer komplexa och poängen tenderar även den att bli högre. Sabelbladet är det blad som är mest likt det det historiska svärdet i utseendet, det vill säga det svärd som faktiskt kunde gå igenom kroppen och det är även liknande i funktion även om det givetvis är helt säkert. Det är dock litet styvare än de andra svärden man använder sig av.

Sabelfäktning är en mycket formell sport där man till stor del får förlita sig på sitt fotarbete, det krävs även att man följer de regler och etiketter som finns för sabelfäktning. Många av de tekniska namnen i sabelfäktning är på franska. Parrie är defensiva rörelser medan de attackerande stötarna kallas för just stötar och snedstreck. En stöt hänvisar ä
ven till en poäng. Sabre-fäktning är en olympisk gren och man spelar oftast i lag om tre personer. Man använder sig av tidsbegränsningar på matcherna och oftast är det tre minuter som gäller. Man får även ha en reserv i laget som endast får delta om någon av de tre primära deltagarna blir skadade och därmed inte kan deltaga. Om man lyckas få in 8 träffar innan dess att det har gått tre minuter så har man vunnit och matchen kommer därmed att avslutas ännu tidigare.

Det är vanligt när man har fäktats ett tag att man väljer vilket sätt som man vill fäkta på och med vilket vapen som man vill använda sig av. De flesta börjar idag att fäktas med värja och går sedan vidare till något annat.