Fäktningens historia

Historical fencing

Många anser fäktning i det närmaste vara en exotisk idrott. Man tänker på filmen Ivanhoe och liknande berättelser och det finns många andra filmer som format bilden av vad fäktning är, vad man hade det till och vilka som fäktades. Mycket av det vi ser i film bygger på sanningsenlig fakta men kanske inte alltid. Det som är tydligt idag är att fäktning ofta ses med ett romantiskt, nästan sagolikt skimmer medan det kräver styrka, precision och mycket träning, precis som i alla idrotter.

Fäktningens historia går långt tillbaka i tiden, vilket man funnit bevis för på olika målningar både i Asien och i det gamla Egypten, många så gamla som 4000 år. Att fäktas har nästan alltid inneburit strid med metallvapen, som långsvärd, dolkar eller rapirer. Man kan även fäktas med trästavar, vilket ofta var det första steget innan man började träna med riktiga vapen.

Idag kan man träna något som faktiskt kallas just Historisk fäktning. Det innebär att fäktningsklubbarna som erbjuder detta försöker behålla och lära ut precis de gamla regler som fanns förr. Detta brukar förkortas HEMA, vilket står för Historical European Martial Arts. Med andra ord fokuserar man på de regler som fanns i Europa, för idag utdöda discipliner. Man utgår från gamla dokument och skisser där det noggrant finns beskrivet hur reglerna och procedurerna skulle genomföras. Detta är oerhört viktigt eftersom det inte finns någon idag levande person som har lärt sig direkt från en lärare/tränare, utan man får lita till de skriftliga källor som finns. Ett problem kan vara att dessa gamla dokument inte är på svenska utan ofta på tyska, franska, italienska eller engelska. De äldsta bevarade dokumenten är från 1200-talet, det vill säga tidig medeltid och är på tyska.

Att bevara de gamla fäktningsformerna är att bevara en spännande kulturyttring från förr.